VPK är ett av de där politiska namn som fortfarande väcker frågor eftersom partiet bytte skepnad flera gånger. För att förstå ledarskapet behöver man skilja på perioden som hette SKP, åren som hette VPK och den senare tiden som blev Vänsterpartiet. Det korta svaret är att C.-H. Hermansson och Lars Werner är de två namn som bär VPK-historien.
Det viktigaste om VPK:s ledare i korthet
- VPK hette officiellt så från 1967 till 1990, men ledarskapet hänger också ihop med tiden precis före namnbytet.
- C.-H. Hermansson formade den moderna kursen och ledde partiet genom omställningen bort från Sovjetberoendet.
- Lars Werner tog över 1975 och ledde partiet genom slutet av VPK-perioden och in i namnbytet 1990.
- Den vanligaste missen är att blanda ihop SKP, VPK och dagens Vänsterpartiet som om det vore samma historiska period.
- Om du vill förstå frågan rätt behöver du alltid läsa den tillsammans med årtalet.
Det här var VPK och därför spelar namnet roll
Jag brukar börja med namnet, eftersom det är där mycket av förvirringen uppstår. VPK står för Vänsterpartiet kommunisterna och var partiets namn mellan 1967 och 1990, men partiet hade då redan en längre historia bakom sig under andra beteckningar. Före 1967 hette det Sveriges kommunistiska parti, och efter 1990 blev det Vänsterpartiet.
Det innebär att frågan om partiledaren kan betyda två olika saker: vem som ledde partiet under just VPK-åren, eller vem som stod för den politiska linje som senare blev VPK:s. Den skillnaden är inte akademisk smådetalj, utan avgör vem som faktiskt räknas i historien. När man skriver eller läser om svensk vänsterpolitik är det därför klokt att alltid koppla namnet till rätt period. Det leder oss rakt till personerna som satte kursen.
Vem som ledde partiet under VPK-tiden
Om man räknar strikt på perioden då partiet hette VPK är det framför allt två ledare som är centrala. För att göra det överskådligt ser jag det så här:
| Ledare | Period | Vad som kännetecknade ledarskapet |
|---|---|---|
| C.-H. Hermansson | 1964–1975 | Modernisering, större självständighet från Sovjet och en tydligare svensk vänsterprofil |
| Lars Werner | 1975–1990 som VPK-ledare | Stabilisering, bredare förankring i arbetarrörelsen och en mer etablerad oppositionsroll |
Det finns en viktig nyans här: före namnbytet 1967 leddes partiet av Hilding Hagberg, men då var det fortfarande SKP, inte VPK. Den distinktionen missas ofta i snabba sammanställningar, och just därför blir historiska årtal så viktiga. När den bilden är klar blir det lättare att förstå varför Hermansson och Werner brukar få så mycket utrymme när VPK diskuteras. Nästa steg är att se vad Hermansson faktiskt förändrade.
C.-H. Hermansson och moderniseringen av vänstern
C.-H. Hermansson är den person som oftast förknippas med att det gamla kommunistpartiet började röra sig mot en mer självständig svensk vänster. Han tog över redan 1964, alltså före namnbytet, och under hans ledning lades grunden till det som blev VPK tre år senare. Det avgörande var inte bara nya ord på papperet, utan en ny politisk hållning.
Det handlade först och främst om avståndstagande från det politiska beroendet av Sovjetunionen. Partiet blev mer kritiskt mot inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter i socialistiska länder, och Hermansson markerade tydligt efter invasionen av Tjeckoslovakien 1968. Samtidigt öppnade han partiet för idéer från kvinnorörelsen och miljörörelsen, vilket gav vänstern en bredare och mer samtida form.
Det är därför Hermansson är så viktig i svensk politisk historia. Han ledde inte bara ett parti, utan en omläggning av dess självpresentation. Utan den kursändringen hade VPK sannolikt sett betydligt mer bakåtblickande ut. När den linjen väl var dragen tog nästa ledare över ett parti som redan hade börjat hitta en ny roll i svensk politik.
Lars Werner och den mer folkliga VPK-profilen
Lars Werner tog över 1975 och blev den ledare som allra tydligast bar partiet genom slutet av VPK-epoken. Hans period var längre och mer stabil än många minns, och det gjorde honom viktig för partiets självbild. Under Werner blev VPK mindre av ett renodlat ideologiskt projekt och mer av ett etablerat vänsteralternativ med stark förankring i arbetslivet och i den parlamentariska vardagen.
Werner hade inte Hermanssons roll som modernisator, men han förvaltade en kurs som redan var omställd. Det var en tid då partiet fortfarande bar den kommunistiska etiketten, samtidigt som det försökte tala till väljare som inte längre tänkte i kalla krigets gamla motsatspar. Det var en svår balans. Kommunistnamnet gav identitet, men det skapade också distans hos många väljare som ville ha social rättvisa utan att förknippas med östblockets politiska arv.
Det är just den spänningen som gör Werner intressant. Han ledde partiet när det behövde vara både principfast och begripligt för en bredare svensk publik. I praktiken var det en period av förankring snarare än dramatisk förnyelse, och det var inte oviktigt. Utan den fasen hade partiet sannolikt haft svårare att överleva fram till namnbytet 1990. Och det namnbytet förändrade mer än många tror.
Vad namnbytet 1990 förändrade
När VPK blev Vänsterpartiet 1990 var det inte bara en kosmetisk förändring. Namnbytet signalerade att partiet ville lämna den tydligaste kopplingen till kommunismen bakom sig och i stället framstå som ett modernt socialistiskt parti med svensk förankring. För den som läser historien i efterhand är det lätt att tro att allt som kom efteråt bara var en fortsättning, men politiskt var det ett tydligt brott i självbilden.
Det här är också skälet till att man måste vara noggrann med formuleringarna. Om du menar tiden före 1967 ska du skriva SKP. Om du menar åren 1967–1990 ska du skriva VPK. Om du skriver om epoken efter 1990 ska du använda Vänsterpartiet. Det låter enkelt, men det är exakt den sortens detalj som avgör om en text känns pålitlig eller slarvig. Och i politisk historia är det ofta just de små markörerna som visar om man förstått sammanhanget.
Så läser jag frågan utan att blanda ihop perioderna
För att undvika missförstånd brukar jag hålla mig till tre enkla regler:
- Använd VPK bara när du menar perioden 1967–1990 eller ledarskapet under den tiden.
- Använd SKP när du skriver om åren före namnbytet.
- Använd Vänsterpartiet när du menar tiden efter 1990.
Det gör texten skarpare och hjälper läsaren att förstå vilken politisk fas som faktiskt avses. För den som vill förstå svensk samtidshistoria är just detta värdefullt: VPK var inte bara ett namn, utan en övergång mellan ett äldre kommunistiskt parti och ett modernare vänsterprojekt. Den som håller isär de perioderna får också en mycket tydligare bild av varför Hermansson och Werner fortfarande nämns varje gång partiets historia diskuteras.
